Resor

Lugnet i stormen

17 januari, 2017

author:

Lugnet i stormen

Alarmet skulle ringa 04:00,  volymen var uppskruvad till max och jag skulle ha gott om tid att ta mig ner till lobbyn för att sedan åka till flygplatsen.

Jag vaknar mitt i natten utan att alarmet tyckts ha slagits på, ”äh varför kolla på klockan, det ringer när det ringer ” tänkte jag i min dvala. När jag legat och slumrat ett tag tycks jag mig uppfatta en vibration genom öronpropparna, den lågt vibrerande frekvensen lät faktiskt som mobilen. Jag går upp och tittar på bordet bredvid.

Mobilen vibrerar faktiskt, Klockan är 05:48 och öronpropparna slitits ut samtidigt som pulsen går upp i 180. Jag kastar på mig kläder,  drar på mig packningen och dunsar ner genom trapporna. Bussen har gått för nära en timme sedan och han i receptionen säger att det inte finns plats på den som går om 5 minuter.  Med lungorna i halsen kväker jag ur mig.

–var är bankomaten?! 

Kvällen innan har jag gjort mig av med de flesta av mina pengar och har endast några kronor kvar i Thailändska bath. Efter att ha tagit ut 1000 bath (ca 300kr) rusar jag iväg genom natten. Allt hänger och slänger kring min packning. Efter några minuters springande ser jag en taxi armé och växlar några snabba ord.  

–The airport now!
–1000 bath
–Let’s go!

Taxichauffören hjälper mig av med packningen, samtidigt som han ojar sig på ett sådant där sätt som bara får en att le i nu efterhand. Med flämtande andetag sjunker jag ner i stolen och ser den glödande solen stiga över Bangkok.

Efter en tid börjar jag be i förhoppning om att hinna med flyger, där jag även skänker tacksamhet om allt en varit med om, och minns hur jag vid en tidigare resa höll på att göra exakt samma miss. Men då hann jag av någon förunderlig anledning, och det tänkte jag minsann göra nu också! Mitt bankonto var tomt på pengar och skulle jag missa resan så väntade en ångestbomb som heter duga.

När bilen åker längst ett sovande Bangkok, inser jag hur mycket jag lärt mig under resan, hur saker och ting sker av en anledning och framför allt hur mycket man kan forma sitt liv och framtid. Visst ibland sker saker utan ens kontroll, men det går att välja hur man reagerar.

Därför sitter jag där bak och ler, andas stillsamt och ser soluppgångens röda himmel måla upp sig över den aldrig sovande staden. Aldrig tidigare har jag känt mig så lugn och tillfreds med situationen, trots att det bara några minuter innan var den mest stressande tillvaron jag kunnat minnas. 

Nu kan jag se flygplatsens terminalen måla upp sig i fjärran, då börjar jag förbereda mig. Jag betalar chauffören med mina sista pengar, går av taxin och ser till min förtjusning att klockan är 06:50 –  jag kommer hinna med planet,  jag kommer komma hem!

Att resa är något utav det mesta givande en kan göra i livet, likaså kan det vara krävande. Är det värt det? Its up to you?

Vill du följa med på fler spännande äventyr? Vad roligt, det vore mega-schysst om du ville stötta hampabloggen.se utveckling. Det kan du göra det genom att:
Donera en slant på Patreon, eller följa hampabloggen på Facebook, Instagram & Youtube.


När jag var 14 bestämde jag mig för att dedikera mitt liv till hampa. Att lära mig allt jag kan om denna växt och att dela med mig av denna kunskap.

Leave a Reply

avatar
  Prenumera  
På min mig om